#28 Blombollar (49/365)

Ensamvarg

De brukar stå i täta led. Lätt svajande i vinden i ett försök att föröka sig. De har faktiskt lyckats ganska bra med sin strategi. Titta bara på de flesta gräsmattor. Gult överallt, och sen vita "blombollar" som ser till att livscykeln behålls. Men får de någon cred för att de funnit ett så effektivt sätt? Nej, vi gör allt för att bli av med dem.

Detta är mitt sätt att ge dem lite återupprättelse. En bild på en senior maskros - en gång en gul sol, därefter en stolt vit blomboll, och nu bara moget vacker, där den står efter ett stilla sommarregn.

#28 Blombollar

#46 Den rör ju på sig (48/365)

Fel eller inte...

Den låg där i vägkanten, påkörd antar jag, och jag trodde inte den skulle vara kapabel att visa sig livskraftig. Men så satte jag fram foten och vips grabbade den tag i mig och satt där en stund. Jag hoppas att den återfick krafterna igen. För de är vackra och behövs - Gröngölingarna.

Gjorde jag fel som gick fram till den?

#46 Den rör ju på sig

#75 Fat (47/365)

Minne

Detta fat står hemma hos mina föräldrar. Gammalt, lite litet men så mycket minnen finns det i det.

#75 Fat

#65 En näbbfull (46/365) (nu med bild)

Frukost

Bara i det absoluta lugnet en sommarmorgon kan man komma riktigt nära. I harmoni med varandra utan att känna rädsla eller fiendeskap. Jag och de är här på samma villkor. Med full respekt för varandra. Vi är här tillsammans och måste kunna samspela. På alla plan borde detta kunna vara en universell sanning. Vi har samma värde - Vi kan leva sida vid sida- Vi är av samma ursprung - Vi är ett.
Glömmer vi detta, och tror att värdet på våra liv är olika - kan det gå hur fel som helst. Glömmer vi detta ser vi bara varandras olikheter, och föraktar dem. När vi borde omfamna dem och uppfyllas av glädjen i att utvecklas i harmoni med våra gemensamma förutsättningar.

Kan jag och två änder som äter frukost vandra sida vid sida en stilla sommarmorgon, utan ängslan - Ska alla människor kunna vandra sida vid sida utan rädsla och förakt.

#65 En näbbfull

#69 Etappmål (45/365)

Inspel

Funkar det nu, den här gången. Frågan dyker upp varje gång man närmar sig etappmålet. Greenen ser jättestor ut, men att träffa den är oftast en övermäktig uppgift. Hur många gånger man än står i samma läge. Varför?

#69 Etappmål

#32 Boll (44/365)

Magi

En välriktad sving, en flykt mot glittrande solstrålar. En ljum sommarbris tar tag, viker av den inslagna banan och leder bollen mot den svajande flaggan.
Den ligger där, väntar. Väntar på mig att med en lätt smekning föra den närmare sitt mål. Jag gör det gärna, åter och åter igen. Och med vyer som denna till sällskap kan själen verkligen koppla av.

#32 Boll

#41 Centrum (43/365)

Lugnet själv

Det händer i så mycket en vanlig lördag, men det är det jag gillar så skarpt med vår lilla stad. Ett centrum med själ som får mig att känna mig trygg.

#41 Centrum

#120 Gå sin egen väg (42/365)

Jag = Ego

Säga vad man vill men större personlig integritet än en katt är svår att finna.
Bara blicken säger att det inte är någon idé att pådyvla några tokiga idéer eller tvinga in i något fack. Bara att acceptera att personligheten är okränkbar. Allt annat är otänkbart.
Funderar på hur det skulle vara om vi var så extrema mot varandra som katten är. Hur skulle vårt samhälle se ut då? Kanske inte skulle finnas något som kallades samhälle. Skulle människan finnas överhuvudtaget? Eller skulle vi inte blivit mer än en parentes i livets historiebok. En liten hjälplös hårlös figur utan någon styrka. Vi skulle gått under långt innan vi förstod vilka vi egentligen var och vad vi faktiskt är kapabla till.

Fast katten är en underbar vän!

#120 Gå sin egen väg

#86 Fler färger (41/365)

Kvällspromenad

Gick förbi vår kyrka för en tid sedan. Den var inte sig lik och därför blev den förevigad ännu en gång. Otaliga är mina bilder av denna byggnad. Fascinerande på något outgrundligt sätt.

#86 Fler färger

#313 Svag is (40/365)

Slutet

Mycket svagare än så här blir den inte, för då är den redan borta. Välkommen tillbaka nästa vinter - sjöisen.

#313 Svag is

#6 Andra Sidan (39/365)

Vyer

Från andra sidan sjön betraktade jag porten till andra sidan, Så kan det bli.

#6 Andra Sidan

#169 Isskulptur (38/365)

Miniatyr

Denna lilla ispelare fann jag vid sjöns sista isbelagda dag, dag är den ett minne blott.

#169 Isskulptur

#363 Öde (37/365)

Sover

Snart är isen helt borta och vintern bara ett minne, avlägset och svagt. Rörelse och lek genomsyrar då istället för den öde känslan som nu vilar över platsen där många tar sina första simtag.

#363 Öde

#308 Ställning (36/365)

Spindel

Snart är den full av krypande, klättrande och stimmande barn.
Kanske även en och annan vuxen som har barnasinnet kvar.
Denna kväll var dock allt stilla och förväntansfullt, avvaktande sommaren som kommer snart.

#308 Ställning